Kroppsideal genom tiderna och problematiken med dem

Vi vet alla att det finns mallar och normer för hur man ska se ut för att ha den så kallade perfekta kroppen. På det viset har det också alltid varit, men våra kroppsideal har sett helt olika ut beroende på tidsperiod och det rådande modet. Vårt smala ideal som finns idag har inte alltid varit normen, något som ibland är lätt att glömma. Titta bara på Zorns badande kullor som på den tiden ansågs helt rätt, men som efter dagens ideal nog skulle anses mycket kurviga. Att det finns kroppsideal gör naturligtvis också att en del problem uppstår, mer om det senare i texten.

Kroppsideal på 1920-talet förespråkade en smal kropp där kläderna hängde löst

Kroppsideal från förr

Vi har alla sett 1800-talets damer med, i korsett, hårt snörda midjor. Då var idealet att ha en midja smal som en vidja, men desto kraftigare höfter och byst. På 1920-talet smalnade idealet åter. Då skulle man vara formlös och klänningarnas midjor kröp ned mot höfterna. På 50-talet blev Marilyn Monroe populär och så även hennes kurviga kropp. Nu skulle midjorna återigen vara markerade och bysten stor. Senare, på 60-talet, hände dock något då modellen Twiggy gjorde sitt intåg. Hon var väldigt smal och bar ofta vida A-linjeformade klänningar. Detta innebar att 60-talets kroppsideal återigen blev smalt.

När man sammanfattar kroppsideal genom tiderna blir det tydligt att manskroppen inte nämns i samma utsträckning som kvinnokroppen. Naturligtvis har det också funnits ideal för män. Under 1600-talet fick en man gärna vara tjock och ha en rejäl mage eftersom det visade på välstånd och rikedom. Andra kroppsdelar som det genom tiderna fokuserats på när det gäller män är vader och axlar. De manliga idealen har dock sällan varit lika begränsande som kvinnors. Man kan generellt säga att mansidealen och det manliga modet varit mer praktiskt i sin utformning.

Problematiken kring olika kroppsideal

Så länge det funnits kroppsideal har de också skapat problem, ibland så allvarliga att hälsa och liv riskerats. Till exempel snörde 1800-talsdamerna sina snörliv så hårt att de ofta tuppade av och drabbades av andnöd. Somliga gick så långt att de opererade bort de nedersta revbenen för att få så smal midja som möjligt. Det är tydligt att ideal ofta skapat komplex för dem som inte uppnått dem, ibland komplex så kraftiga att man valt att svälta sig själv för att passa in.

Dagens kroppsideal drar fortfarande mot en smal figur och gör att många unga, främst kvinnor, drabbas av ätstörningar i sin strävan efter den perfekta kroppen. Men det finns en motståndsrörelse som växer sig starkare och starkare där så kallad ”Body-acceptance” har blivit populärt. Plus size-modellen Tess Holiday är en av dem som går i bräschen för denna rörelse. Målet är att göra sig av med ideal, att alla typer av kroppar ska accepteras, oavsett om man är smal, tjock eller någonstans mitt i mellan.

Idealen förändras hela tiden

Även om det ibland kan kännas hopplöst med kroppsideal så ska man också vara medveten om att de förändras hela tiden. Just nu är idealet fortfarande att ha en smal kropp och göra en bröstförstoring, detta kan dock vända och plötsligt är en helt annan kroppsform rätt. Att sträva efter den perfekta kroppen är dock en ganska fruktlös syssla. Att sträva efter att må bra i sitt eget skinn är bättre, på så sätt får idealen mycket mindre makt över en och man kan ägna sig åt roligare saker än att oroa sig över den egna figuren.